Johannas hörna

Min moster Inger gick den 11 november bort efter en relativt kort kamp mot cancern som tog över hennes kropp.
Hon hade fått beskedet på våren,cancer. Det finns inget att göra.
På min mammas födelsedag somnade hon till slut in,med mamma och sin man vid sin sida. Det gick så snabbt när det väl hände så hennes fyra barn hann inte in.

Under min barndom & uppväxt träffade jag ofta min moster och jag vill nog säga att familjerna stog varandra nära.Men så växer man upp och andra saker tar över som är roligare än att träffa släkten.
De sista åren träffades vi nästan inte alls. Det bara blev så. Det finns ju alltid "en annan dag" ju...

Sista gången jag träffade henne var för ett par år sedan. Vi sprang på varann utanför Maxi och hon blev så glad över att se mig. Vi småpratade lite.Hon log med hela ansiktet och gav mig en riktig björnkram. Det är mitt sista minne av min moster Inger.
Jag träffade henne inte under tiden hon var sjuk. Vi fick om vi ville såklart,men mamma tyckte att vi skulle minnas henne som hon var. Och jag är glad att mitt sista minne av Inger är ett stort leende och en björnkram.

Idag begravdes hon...
Det var en fin cermoni och oj så jobbig bitvis. Så jobbigt att se så många så ledsna.Såklart! Mycket tårar vid farvälet vid kistan. När tonerna till Björn Skifs "Håll mitt hjärta" ljöd på slutet trodde jag att hjärtat skulle brista. Så vackert och så sorgligt...
På fikat efteråt bjöds det på Schwarzwaldtårta. Åh så rätt det var,åh så mycket Inger det var! Det var hennes paradefterrätt. Alltid när vi var på kalas hon henne bjöds det på denna tårta och jag beställde alltid det av henne till min födelsedag.
Skönt att det är över nu...

Dagen går mot sitt slut...Fick lite Noah-gos på kvällen. Nicke frågade om jag ville vara barnvakt en stund och vem kan motstå en go och glad liten kille!?

http://www.youtube.com/watch?v=9_KbNplHjBw&feature=related